Tänk om livet är ett musikstycke? Hur hittar du din egen puls?

Om att förstå tillvaron ur ett poetiskt perspektiv för att på så sätt röra sig genom livet i takt med sig själv såväl som omvärlden.

Den gångna veckans svartmåne fick mig rejält i gungning. Eller var det bara jag som tappade rytmen en liten stund? Har du någonsin känt av en stämning som du liksom sugs in i och som plötsligt gör något med humöret, men också den fysiska kroppen? Beroende på vilket perspektiv vi har på världen så kan vi tolka saker på olika sätt och utifrån det hitta olika lösningar på problem som dyker upp. Själv gillar jag att byta perspektiv lite då och då och inte fastna i en enda förklaring av världen, livet eller det vi kallar verkligheten. För visst behöver vi fakta, vetenskap och evidens för att förklara skeenden. Men vi behöver också poesi och musik för att förstå vidden av att leva.

Yogafilosofi (ett lite slarvigt begrepp, men det får duga just nu) tillhandahåller så många verktyg för att hjälpa oss att greppa livet. I yoga pratas det som bekant mycket om energi. Det vi kallar för "prana" är en typ av energi, en förutsättning för liv - livsenergi. Den vi vårdar och tar hand om efter bästa förmåga. Vi kan uppleva att den flödar, att den ökar eller minskar och att olika asana, pranayama eller meditationer påverkar vår prana.

I yoga beskrivs också energi som "vayus", som betyder vind eller luft och är kopplade till andetaget. Vayus bekriver en riktning av energin och hur den rör sig i kroppen, till exempel nedåt, eller cirkulerande. Ytterligare en beskrivning av energi som nämns i yogan är "spanda". Det urgamla yogiska antagandet att allt i universum vibrerar stämmer så väl överens med det naturvetenskapen tusentals år senare kommit fram till. Den här rytmen, eller pulsen, kallas i yoga alltså för spanda och genomsyrar allt, ner till minsta partikelnivå. En subtil vibration som är grunden till allt liv.

Om vi förstår världen som ett musikstycke, alltså spanda, då har var och en av oss en egen stämma att spela i takt med resten av världen. Vi är vår egen stämma men samtidigt en del av helheten. Den individuella stämman, som i yoga skulle kunna kallas "gati", är som en inre existentiell rytm. Alltså din djupaste egna rytm som påverkar dig och ditt liv. Föreställ dig att det finns en rytm som är optimal för dig och som påverkar hur ditt andetag rör sig, hur din kropp rör sig och hur du balanserar aktivitet och vila. En rytm som också påvekar hur du interagerar med andra människor och deras rytmer.

Du kan vara i takt eller otakt med både dig själv och i förhållande till resten av orkestern/omvärlden. Tänk om vars och ens uppgift är att hitta sin stämma och spela den i samklang med alla andra stämmor? Visst svindlar tanken? Livet som ett ständigt pågående arbete att kalibrera och uttrycka sin egen stämma.

Ibland kan jag uppleva att jag hamnar "off beat" och allt känns stolpigt och utan flöde. Kanske är det när jag tappar takten och inte ger mig tid att lyssna in min stämma.

Categories: : Vardagsyoga, Yoga