Yogahjärnan - Så lurar du den!

Vad händer i hjärnan när vi yogar? Första delen i en serie om yoga och hjärnan. Först ut - hur du lurar din hjärna. Vi snackar korsedukation och kontralateral överföring och annat spännande!

Här om dagen när vi drack té i yogastudion, frågade en av yogisarna vad yoga gör för hjärnan. Min första tanke var: "Vilken himla bra fråga! " För visst vet vi att yoga gör något med oss, inte bara fysiskt utan också mentalt. Men vad är det som händer mer exakt? Min andra tanke var: "Det här måste bli ett bloggtema." Så nu, kära vänner, nu grottar vi ner oss några veckor i "Yoga och hjärnan". 🧠🧘🏽‍♀️ Först ut om hur du kan lura din hjärna och medvetet lura den.

Lura hjärnan

Hjärnan kan hålla reda på nästan hur mycket som helst och göra massor av kopplingar mellan olika saker - men samtidigt kan den inte skilja på vad som är verkligt och påhittat. Det kan vi ha nytta av! Har du hört talas om korsedukation? Kroppen är så smart uppbyggd att den hela tiden anpassar sig, lär sig och utvecklas. Korsedukation betyder att det du lär den ena sidan, kommer till viss del överföras även till den andra sidan. Det gäller såväl styrka som färdighet och är såklart något vi kan ha glädje av om vi har skadat oss och behöver rehabilitering. Säg att du har en skadad högeraxel och inte kan röra din högra arm på samma sätt som du kan med din vänstra. Vi säger att du står där på yogamattan, i trikonasana/triangeln, och ska lyfta armen rakt upp. Med den vänstra sidan funkar det bra, men den högra vill inte alls. Men när du rör den sida som fungerar, då tränar du inte endast muskulaturen, det sker även en förändring och en inlärning i nervsystemet. Om du är uppmärksam, närvarande och håller positionen en stund så hinner kroppen lära sig mängder av saker. Det intressanta är att det spiller över på den andra sidan också. Det blir en kontraleteral överföring, så att din mindre välfungerande sida också gagnas, fast den inte gjort ett dyft! Du kan alltså "träna", såväl styrka som färdighet i den knackiga sidan genom att jobba med den friska. Det är ju som magi!

När jag för länge sen hade ont i just en axel, då gick jag till min goda vän som är feldenkraispedagog och fysioterapeut. Hos henne fick jag sitta på en brits och ytterst långsamt, med total närvaro, röra min friska arm. Jag blev uppmanad att känna allt: Tyngden av armen, var jag tog i, hur rörelsen påverkade mitt andetag, hur det kändes i ryggen när jag rörde armen, och så vidare. När jag hade jobbat en stund med den friska sidan fick jag blunda och plocka fram allt jag känt och upptäckt och applicera det på min högra arm. På samma sätt som jag hade gjort övningen med den första armen gjorde jag nu med den andra - med enda skillnaden att jag inte rörde armen alls utan bara föreställde mig hur jag rörde den på samma sätt som jag hade gjort med den friska. Efteråt kunde jag känna att något vaknade i armen, något jag uppfattade som ett första steg mot läkning.

En annan gång, för ungefär fem år sedan, hade jag fått en nervinklämning så att jag inte kunde lyfta armen alls. Det var mitt eget fel eftersom jag hade legat på ett block, in under armhålan, mot bröstkorgen till. Jag var på yinkurs och där gjorde vi den här övningen som inte blev bra alls för mig. Man ska vara försiktig med att trycka för länge och för intensivt på vissa punkter, det lärde jag mig den hårda vägen. Kvällen efter övningen gick det plötsligt inte att lyfta armen. Det fanns precis samma rörlighet som vanligt, men det var noll kontakt med musklerna så jag kunde inte på egen hand lyfta den. Kiropraktorn, som jag gick till senare, blev alldeles blek när jag visade min rygg och arm. Över en natt hade jag blivit helt sned, då musklerna runt höger skuldra helt kollapsat. Det såg ut som att de minskat otroligt mycket i omfång, men i själva verket var de bara bortkopplade, utan nervkontakt. Neurologen var också bekymrad och sa att det i värsta fall kunde bli bestående skador. Det verkade inte vara mycket att göra. Men så mindes jag övningen från feldenkrais och fenomenet med korsedukation. Jag la mig på golvet och rörde den andra armen. Långsamt och uppmärksamt. Sen tog jag tag i den skadade armen och släpade runt den på samma sätt, samtidigt som jag försökte minnas hur det kändes i den andra sidan. Det här höll jag på med i flera dagar och när kontakten så småningom sakta återvände ställde jag mig mot en vägg och rörde armen med stöd av väggen. Så småningom blev det bra igen och i slutänden är jag bara tacksam att det hände, för oj vad jag lärde mig mycket! Jag lärde mig att det alltid finns något du kan göra. När man har en skada är man ofta orolig och "stänger av" den delen av kroppen. Man vill inte tänka på den och ignorerar den. Med den här metoden kan man göra något, bjuda in den delen och låta uppmärksamheten vila där, utan att uppmärksamheten handlar om oro negativa signaler. Mitt tips är att om du har en sida som krånglar, är svagare eller skadad, så gör den friska sidan först. Då kan du samla information om hur det ska kännas och låta det spilla över på den andra sidan när du sen byter sida. Går det inte alls att röra dig som du vill - blunda och föreställ dig.

Med ett leende kommer man långt

Har du varit på skrattyoga någon gång? Det låter ju himla knasigt och kanske lite obehagligt med ett rum fyllt av människor som skrattar åt ingenting! Men om du har provat så vet du att det som börjar med lurendrejeri, vi skrattar mekaniskt, slutar med endorfiner, dopamin, oxytocin och serotonin. Vi blir helt enkelt glada av att skratta, på samma sätt som att vi skrattar när vi blir glada. Hjärnan bryr sig inte så mycket om vad som är hönan eller ägget, så skrattyoga har heller inget med humor att göra. Det handlar helt enkelt om att lyfta mungiporna och garva. De gånger jag har provat har det först känts ganska fånigt men någonstans väcks en munterhet och till slut har det inte gått att sluta.

Jag vill inte rekommendera dig att praktisera skrattyoga när du går på en vanlig yogaklass, men kanske kan du dra lite på smilbanden i någon position? Jag gör det medvetet i vissa positioner och det är väldigt skönt. Om du är orolig men ler så har hjärnan svårt att härbärgera båda känslorna, glädje och oro, så har du tur blir oron utkonkurrerad.

På samma sätt funkar det att röra sig långsamt när man är jäktad, för att samla ihop sig. Det är svårt att vara stressad när man rör sig i slow motion. Sällan har jag varit med om så lugna barn som när jag jobbade i skolan och under mitt sista år som lärare hade en tjänst på halvtid som lärare och halvtid som danspedagog. På danslektionerna gjorde vi allt från "dansmatematik" till ringdans men lektionerna slutade oftast med stillsamma rörelser. Barnen fick jobba två och två där en låg på en matta och en satt bredvid. Uppgiften var att den som låg ner skulle slappna av fullständigt och den bredvid lyfta kompisens arm och i ultrarapid föra den i olika riktningar. Jag ledde det hela och pratade dem igenom en serie rörelser som fick ta tid. Att bara föra armen uppåt kan ta väldigt lång tid och väl där kanske en pytteliten böj på handleden. Det är som att det öppnas nya möjligheter och att det svindlar när man tänker på hur komplexa rörelser vi gör utan att fundera på det. Det var så fint att se hur de som hade ansvar för sin kompis var totalt fokuserade och i slow motion rörde armen, medan den som låg ner slappnade av mer och mer. Tänk att vara barn och upptäcka att man kan styra sin kompis hjärna till ett läge av trygghet och lugn! Igen, det är som magi! De såg väldigt stolta ut när de var klara. ☺️

Yoga är både en medveten träning och en metod för att träna medvetandet. Så ta med dig nyfikenheten på yogamattan och prova dig fram. Vad händer om du säger de magiska orden: "Jag föreställer mig att"... Kanske är det första steget till ett nytt spår i din hjärna?

Forskning kring korsreduktion:

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/a...

Categories: : hjärnan, Meditation