Vem får yoga?

För vem är yogan tänkt och vem har störst glädje av yoga?

Har du någon gång undrat om du är välkommen in i yogasalen? Eller om du passar in? Genom åren har jag mött så många olika föreställningar kring vad yoga är och vilka kriterier man måste uppfylla för att vara välkommen in i yogans värld. "Ska inte du börja yoga? frågar jag folk som verkar nyfikna eller längtansfulla. Det allra vanligaste svaret jag får är "det passar nog inte mig för jag är stel som ett kylskåp och alldeles för rastlös. Dessutom skulle jag aldrig kunna göra de där avancerade positionerna". Känner ni igen det? Det gör mig både arg och ledsen att folk tror att yoga är något elitistiskt för böjliga människor. En gång i tiden var det bara ett fåtal utvalda individer som fick lära sig yoga. Yoga var en hemlig tradition med kraftfulla övningar som lärdes ut från mästare till elev och som inte alla hade tillgång till. Så ser det inte ut idag. Idag finns det yoga för alla, fast alla ska förstås inte göra samma yogapraktik. Tack och lov finns det ju mängder av olika stilar, olika lärare och olika inriktningar så att alla kan hitta rätt. Att ha en lärare som man litar på och som guidar en rätt är guld värt!

Något jag ständigt återkommer till, eftersom jag tycker det är så genialt, är de olika dimensionerna i yoga. Yogan jobbar med alla våra lager (Shariras på sanskrit): det fysiska, det energetiska (energi, känslor, tankar) och det själsliga. Och vem behöver inte balansera de dimensionerna av sig själv med jämna mellanrum?

För några år sedan startade vi "Yoga för stela män", både i studion i Steninge i Halland, och i studion i Vaxholm. Det visade sig vara precis det som behövdes för att få en helt ny grupp till yogamattan! Nämligen alla de män som inte alltid kände sig bekväma att gå på klasser där det allt som oftast bara är kvinnor. Det är en fröjd att följa dessa grupper och se hur den ene stela mannen efter den andre strömmar till, och vilken tacksamhet många uttrycker när de märker vad yogan gör för dem. "Det bästa jag gjort för min kropp i vuxen ålder", sa en av deltagarna. "Det här får ni aldrig ta bort från schemat", sa en annan. Och det är här, i vardagen, som yogan gör den största nyttan. Långt ifrån tjusiga bilder med någon som håller sin fot över huvudet, ståendes i Indiska oceanen. I verkligheten är det mycket mer praktiskt, som att kunna ta sig upp från golvet utan gubbstön, att uppleva en stund av stillhet och själslig närvaro, samt att få verktyg att hantera sinnet när tankar och känslor ränner iväg. Halleluja, tack för yogan!

Dock är det inget fel med att stå i Indiska oceanen och hålla foten över huvudet. Visst är det lätt att raljera över tjusiga bilder, för så ser livet oftast inte ut. Men håll med om att det kan vara inspirerande att se de där bilderna eftersom de förmedlar något vi längtar efter; sinneslugn, styrka och smidighet, fokus och närvaro? Inget fel med yogabilder, så länge man tar det för vad det är. Det är ju inte positionen i sig vi ska försöka uppnå, utan just känslan den förmedlar. Vi får aldrig glömma att positionerna är till för att vi ska balansera något, lära oss något eller ta oss till ett visst tillstånd. Positionerna är aldrig viktiga i sig. Om du kan stå på ett ben, på huvudet eller skruva ihop dig på olika sätt - det är totalt ointressant och irrelevant. Yoga är framför allt något som händer på insidan. Man skulle till och med kunna säga att yoga inte är något vi gör utan något ett tillstånd vi är i; närvarande. Just det här missar vi ofta och gör yogan till något ytligt. Som att det ska se ut på ett särskilt sätt eller att det kräver ett visst vokabulär eller en speciell kropp. Hamnar vi där går vi vilse. Då behöver vi Viveka, klarseende, för att fatta vad det egentligen handlar om.

En av de fasta klasser jag håller varje vecka är en "fortsättningsklass". Vad som skiljer en fortsättningsklass från en öppen klass är att fortsättningsklassen är för de som yogat tillräckligt länge för att förstå att det inte är positionerna i sig som är huvudsaken. För de som har så mycket yogavana att de kan "hålla sin energi", fokusera på sig själva och lyssna in sig själva. Man behöver helt enkelt kunna ta mer ansvar för sin kropp och sin energi. Veta när det är latmasken som behöver hanteras och när det är prestationsdjävulen som behöver hållas hårt. Men också känna sig bekväm med att göra egna val på yogamattan. Till exempel om vi någon gång står på händer och man känner att det inte är rätt just idag, att då vara bekväm med att avstå. Den stora skillnaden jag märker på de som yogat mer och de som är nya i salen är inte på det fysiska planet utan på det energetiska. De som yogat längre har en förmåga att vara närvarande. De kikar inte runt på andra, de är i sitt andetag och sin kropp.

Hur gör man då för att hitta in i yogan? Vad svarar du när någon frågar dig "hur börjar man"? Bara sätt igång skulle jag säga. Boka en klass och gå dit. Prata med studion innan så kan de ge dig råd om vilken klass som passar bra att börja med. Prova dig fram och se vad som ger dig känslan av lugn i sinnet och en glad kropp. Sen är det bara att fortsätta. Eftersom yoga är en holistisk vetenskap så tar det aldrig slut. Vi blir aldrig fullärda. Varje gång du kommer tillbaka till en position, en andningsövning eller ett filosofiskt tema finns något nytt att lära. Yogans visdom är inte linjär så det är lika bra att släppa ett mindset av att bocka av och gå vidare till nästa nivå. Det fungerar inte så. Vi förändras ständigt och förståelsen djupnar vid varje möte med yogan, med dig själv. Jag är övertygad om att varenda en av oss behöver någon form av yoga för att må bra.

Så låt oss alla börja där vi är och låta det ta den tid det tar. Ge processen den tid och kärlek den behöver och strunta i resultatet.

Vill du veta mer om yogans olika grenar och principer, hur du kan applicera den i ditt eget liv? Här är en länk till min bok om den yogiska vägen. 💗

https://www.adlibris.com/sv/bo...

Categories: : fördjupadinyoga, Yoga