Vad ska man med en Yogashsala till?

Bästa platsen för yoga?

Platsen vi yogar på kan förstås vara vilken som helst. Det går bra att yoga i en skrubb, eller som i förra inlägget, i ruffen på en segelbåt. Men det kan också vara en speciell plats, som betyder något, tillför något och ger energi till yogapraktiken. Det är precis vad en yogashala är menad att vara. En speciell plats där man bygger energin så att det bara är att kliva rakt in i den. Shala betyder "plats", "boning" eller "hem" och är just en plats för yoga. Tanken med en yogashala är att skapa ett rum för stillhet, för närvaro, för själen att komma till ro och för lärande och växande. Ett sånt rum är i det närmaste ett heligt rum och kräver respekt.

Jag har så många minnen av yogashalas som varit just det där rummet för mig. På bilden är det Yogabarn I Ubud, på Bali. En fantastisk shala där människor från hela världen möts och yogar tillsammans. Inga konstigheter, alla känner in vad som gäller och vad man gör i en shala. Ofta finns det både uttalade och outtalade regler i en shala. Vi kan inte klampa runt där, som om vi vore i tunnelbanan, pratandes i mobilen, med skitiga skor, flängandes runt med sinnet hoppande hit och dit. Då tappar shalan sin energi.

Jag vet att många tycker det låter flummigt att prata om energi men bara blunda och föreställ dig hur det känns i kroppen om du skulle stå mitt på en perrong någonstans i en storstad mitt i rusningstrafik. Hur skulle andetaget kännas, var skulle axlarna vara? Och sen blunda och föreställ dig att stå på en vacker plats i naturen, vid en sjö eller i en glänta. Hur skulle det kännas i kroppen? Hur skulle det kännas att sitta i en kyrka eller ett tempel och höra musik? Allt det där är ju olika energi, energi vi kan påverka med olika medel. Alltså blir det stor skillnad på att kliva in i ett rum som kanske luktar svett, har stark belysning och där folk pratar högt, jämfört med ett rum med dämpad belysning och mjuk musik.

Att inreda sin yogashala, oavsett om det är en hörna hemma eller i yogastudion, är förstås ett kapitel i sig. Om man tänker på att det ska kännas tryggt så brukar det bli bra. Inte en massa dörrar som öppnas och stängs i onödan, mjuk belysning, tända ljus och framför allt - att man vet vad som gäller. Att ha tydliga regler, det skapar en trygghet. Av alla de yogashalas jag besökt så finns det några saker som alltid återkommer:

1. Inga skor i shalan.

Att ta av sig skorna gör oss på något sätt mer sårbara och öppna. Vi rör oss på ett annat sätt, vi är lite naknare. Tänk en hård förhandling på ett företag. Vad skulle hända om alla tog av sig skorna? Skulle andra sidor komma fram? Att ta av sig skorna handlar också om respekt och ödmjukhet. Respekt för traditionen vi är i och respekt för varandra, då vi rör oss med så lite buller som möjligt. Att gå utan skor är att möta marken och känna jorden. I Västafrika, när jag har varit där och dansat, har man förklarat det som att våra fötter trummar mot marken, där anfäderna ligger. Tänker man så vill man ju gärna röra sig respektfullt och närvarande, inte gärna klampa fram.

2. Undvik att prata i shalan.

Nu är ju det en sanning med modifikation. Vi yogalärare pratar ofta väldigt mycket. Men det är också skillnad på prat och prat. Under våra yogalärarutbildningar har vi förmånen att få vara på ett buddhistiskt center, där den fina energin verkligen sitter i väggarna. Själva salen där vi yogar inbjuder till stillhet med mycket växter, tomma ytor och några buddhistiska målningar. Även om vi pratar en hel del där inne när vi har föreläsningar och klasser, så är vi måna om att det inte "babblas". Vi pratar om yoga, om livet och andra viktiga saker. 😌 När vi har pauser håller vi rummet stilla så att den som vill kan gå in och vila, meditera eller bara sitta i egna tankar en stund.

3. Inga mobiltelefoner.

Det är verkligen något som många uppskattar, den uttalade eller outtalade regeln att inte ha mobiler i salen. Under alla de tusentals klasser jag har hållit så har det extremt sällan hänt att någon råkat ha mobilen på. Känslan för att salen är ett "heligt rum" sitter djupt i de flesta och på något sätt känner man ju i ryggmärgen att mobilen drar i en annan riktning. Ibland undrar jag om inte många kommer och yogar bara för att få slippa mobilen en stund. För mig är det absolut en av uppsidorna med mitt jobb, att ha giltigt förfall och få möjlighet att stänga av och dra mig undan när jag undervisar. Ingen har någonsin haft synpunkter på att jag inte går att nå när jag är på jobbet. Så skönt!

Din egen shala

Ju mer jag skriver om energin i yogashalan, desto mer inser jag att det finns tusen saker som är svåra att sätta ord på. Saker som skapar den där speciella känslan och stämningen, som i sin tur hjälper oss att kliva in i oss själva, till den där innersta platsen.

Och i själva verket är det ju den som är vår verkliga shala, vårt hem, vår boning.

Allt annat, som yogasalen, yogahörnan hemma, de tända ljusen, musiken, ja till och med våra asana, mantran och mudror - allt det är just verktyg på vägen till vår inre boning.

Så låt oss vårda våra verktyg så att de kan hjälpa oss att hitta hem. Men låt oss för allt i världen inte tro att det är positionerna, de tända ljusen, rökelsen eller allt det andra vi förknippar med yoga, som är poängen! Om vi klamrar oss fast i allt detta så kliver vi bara in i ännu ett mönster av att identifiera oss med en roll, gräva oss ner i hjulspår av åsikter och kommer på så sätt längre ifrån det som var tanken från början - att göra oss fria.