Din intelligenta kropp

Din intelligenta kropp

Har kroppen har en egen intelligens? Hur kommunicerar vi i så fall med den? Tankar från Feldenkraismetoden i ett samtal med Kerstin Berggren.

Ju längre man håller på med något, ju djupare man gräver sig in i ett ämne, desto lättare är det att börja hitta likheter och beröringspunkter med andra discipliner och traditioner. Yoga är ett fantastiskt system och en otroligt användbar metod, men genom att titta på andra traditioner kan vi fördjupa vår förståelse för yogan. Min erfarenhet är  att när vi fördjupar oss i ett ämne hittar vi ofta ett sammanvuxet rotsystem, där det som är grundläggande sanningar bara uttrycks på olika sätt i olika traditioner. 

Älskar man, som jag, att fundera över och grotta ner sig i hur kroppen fungerar, så är det guld värt att hitta andra som nördat ner sig på samma sätt, där man kan utbyta erfarenheter. Någon som jag har lärt mig otroligt mycket av under de 35 år vi känt varandra, är min kära vän Kerstin Berggren. Vi lärde känna varandra genom afrodansen och var i många år med i samma dansgrupp, Matimbo, med träningar flera dagar i veckan och små turnéer runt om i landet med jämna mellanrum. Kerstin är utbildad sjukgymnast i botten och därefter utbildad Feldenkraispedagog sen dryga 30 år. Precis som jag är hon passionerat intresserad av rörelse och hur kroppen fungerar. Genom alla samtal vi haft, alla övningar Kerstin har gjort med vårt lilla kompisgäng och alla gånger jag fått hjälp av henne när kroppen och jag inte kommunicerat så bra - har jag fått en inblick i Feldenkreis och har den största respekt för denna metod. Här följer ett samtal om kroppens intelligens utifrån våra erfarenheter i Feldenkrais och yoga. För att tydliggöra vem som säger vad är det Kerstin berättar kursiverat. 

Berätta om filosofin i Feldenkrais

I Feldenkrais använder du ditt förnimmande i förhållande till kroppen. Genom enkla övningar medvetandegör man kroppen så att man upplever den på ett tydligare sätt. Man pratar om "sensing" och "feeling", för att beskriva det man känner. I svenskan har vi inte den skillnaden i språket, utan vi pratar bara om att "känna". "Sensing" är mer förnimmande och '"feeling" mer känslor. Det är inte alltid lätt att hitta ord för att prata om vår upplevelse av kroppen. Om vi till exempel pratar om höften så är det svårt att veta vad det är vi uppfattar och vad vi menar. Vad är ens höften? Den faktiska höften sitter djupt inne i ljumsken men vi säger ju till exempel att man sätter sitt barn på höften. Precis som vår baksida, den del vi inte ser, är höften svår att specificera. 

Precis! När jag undervisar yoga är det ibland svårt att hitta rätt ord just när man pratar om höften. Var slutar höften och var börjar rumpan undrar jag ibland. Det finns inte tillräckligt med ord att beskriva exakt vad man menar. Apropå höften. Den är ju central i kroppen och påverkar i högsta grad vår hållning. 

Hur viktig är vår hållning egentligen?

Den är viktig! Om du har en vertikal linje i dig själv, där tyngden bara löper genom lederna, då vilar du. En av funktionerna med skelettet är ju just att ge dig en känsla av viktlöshet. Många står med lite översträckta knän, bäckenet tippat en aning framåt så att det blir en svank och sträcker sen fram huvudet. Då blir det större belastning på de enskilda lederna och vi kompenserar genom att spänna oss. Men när jag är uppmärksam på hur jag står, så blir det bara skönt att stå. Man kan ställa sig frågan "hur kan jag stå så att det kostar minst?" 

I yogan sitter vi ju mycket, när vi mediterar till exempel. Just det här, att sitta med minsta möjliga ansträngning, försöker jag guida folk att hitta till. Det är förstås inte helt lätt och man får ta filtar och annat till hjälp för att det ska bli bra. Men när man hittar sin "sweet spot" är det en enorm skillnad. Kroppen känns genast viktlös och lätt istället för att man sitter och spänner sig och får ont i rygg, nacke och höfter. 

Ja, spänningar är ett resultat av att skelettet inte är organiserat optimalt. Du har faktiskt bara tre rörelseaxlar och två riktningar på varje axel, alltså tre plan och sex riktningar. Det är vad du har att jobba med. Det vill säga att du kan röra dig sidledes höger och vänster, du kan röra dig framåt och bakåt och du kan rotera höger och vänster. Hur du organiserar skelettet utifrån dessa möjligheter avgör hur det känns i kroppen. 

Vad säger Feldenkreis om rörelse? 

Man kan säga att vi önskar att rörelsen ska gå igenom skelettet så optimalt som möjligt. Alla kotor (utom översta och understa) både lyfter och trycker samtidigt. När du släpper ett tryck, en komprimering, får du en "bounce-effekt". 

Vad spännande! Det här är precis det som den italienska Yogin Vanda Scaravelli skrev om i sin bok "Awakening the Spine". Hon benämner det anti-gravitation!

Ja, föreställ dig att du ska lyfta en soffa. Vi har gravitationen att förhålla oss till och det handlar om hur du organiserar dig så att du får kraften från dig själv, men också från golvet. Har du funktionellt placerade leder så går kraften rakt igenom och blir optimal. Spänner du dig däremot för mycket så motarbetar du dig själv och hämmar kraften. Det handlar om att röra dig "effortless" och använda kraften optimalt, så att du är i samma lag som dig själv. 

Det här kan jag relatera till från min erfarenhet av rörelse. Jag har en stark minnesbild av hur jag kämpade med de snabba stegen i afrodansen. Benen hann bara inte med. Ju mer jag ansträngde mig och kämpade, desto tyngre blev benen. När jag till slut "gav upp" och spände av lite så studsade benen så mycket lättare. Det var verkligen som att kroppen och jag hamnade i samma lag, där gravitationen dessutom var till vår fördel. 

Ja, det handlar om att bli medveten om kraften och rörelsen. I Feldenkreis jobbar vi med olika rörelser, ganska enkla och kravlösa. Man ligger ofta ner, för så fort du står börjar du förhålla dig till gravitationen. När du ligger ner blir nervsystemet tryggt och du kan prova olika idéer. Det är som att du presenterar olika idéer för nervsystemet så att det kan hitta nya vägar. Eller hitta tillbaka till ett mer ursprungligt sätt att röra sig. Det är som att gå igenom evolutionen och upptäcka hur gravitation och rörelser fungerar, för att uppleva och förstå hur allt hänger samman. 

I början av 90-talet var jag med på ett veckolångt dansläger i Haparanda. Där hade vi bland annat lektioner med två holländska dansare där vi jobbade utifrån evolutionen. Det vill säga att vi började från början med de rörelser små bebisar gör. Att fånga sina fötter, vända sig på mage, lyfta huvudet, krypa, ta sig upp och ner från golvet. Det satte spår i mig och just den här känslan av att röra sig med gravitationen och med minsta möjliga ansträngning, det Feldenkreis kallar "effortless", eller det vi i yoga refererar till som "sukha", lätthet, det var en befriande känsla. Det känslan strävar jag efter i varje yogaposition jag gör och, när jag minns det, även utanför mattan. 

Jag tycker att dans och Feldenkreis gifter sig med varandra! Dansen är fantastisk. Där har du glädjen och rörelsen, det lustfyllda. Dans är det mest kroppsliga och roliga du kan göra.  I dansen är kroppen inte bara ett hinder eller ett problem som ska lösas, utan något du kan leka med. Även sexualiteten kan vara något lekfullt och lustfyllt där vi kan komma i kontakt med våra kroppar. 

Om man inte hittar den här kontakten med kroppen, hur gör man för att lära sig lyssna på kroppen? 

Det är inte självklart att det alltid är bra att lyssna på kroppen. Att fjärma sig från kroppen kan vara en överlevnadsinstinkt. Jag minns särskilt en tjej som kom till mig efter att ha blivit traumatiserad. Hon gick hos mig i ett helt år innan hon började förnimma sin kropp. Ibland kanske man måste fjärma sig, som ett skydd. Till en början kan det vara ett skydd men så smångingom kan det bli ett fängelse. Det måste finnas en vilja, en önskan att komma närmare kroppen. Känner du ingen kontakt med din kropp så börja enkelt. Lägg en hand på låret och fråga dig själv: "Känner jag handen?" Det är inte märkvärdigare än så. 

Någon slags relation till kroppen måste du förstås ha, annars fungerar det inte. Helt utan relation till din kropp skulle du vara död. 

Vilket råd skulle du ge någon som vill förändra sitt förhållande till kroppen för att må bättre? 

Lust och lek! Gör mer lustfyllda saker med kroppen. Umgås med kroppen. Du behöver inte förstå allt på ett intellektuellt plan. Ta de jobbiga erfarenheterna och gör något av det så att du växer. I Feldenkreis säger man: "Alla råkar ut för saker, men hur du tar dig tillbaka är frågan. Acceptera det som är. Fortsätt sen, och lita på processen." Det handlar om tillit. Du behöver inte fixa allting. Presentera möjligheter för nervsystemet så organiserar det sig självt. Ju mer man intresserar sig för kroppen, desto mer fascinerande blir den. Vill man ha en bra relation till sig själv och sin egen kropp, så börja med att titta på din hud. Tänk på hur förunderligt det är att varenda hårstrå har en muskel som förkortar sig när håret reser sig. Varenda grej är ju helt fantastisk! Du kan fördjupa dig i det anatomiska. Då behöver du inte fastna i att tänka på om du gör rätt eller fel. Bara lär dig mer. Som något lustfyllt. Om vi bara håller reda på våra tankar så sköter det mesta sig bra. Ofta är vi så upptagna i huvudet med tankar. Vi kan hitta en vila i att jobba med rörelse, att bara vara i kroppen. 

Där knyter vi ihop säcken och är tillbaka där vi tar avstamp i yogan: "Yoga citta vrtti nirodah" som  den gamla skriften Yogasutras förklarar för oss. Alltså att yoga är det som händer när bruset inombords tystnar. Med hjälp av kroppen och olika rörelser och positioner kan vi stilla tankarna och hitta vilan i oss själva för att vara i ett tillstånd av yoga - en känsla av närvaro och en förnimmelse av helheten. 


Categories: : Kroppen, Yoga