Det yogiska andetaget

Har du undrat varför vi rullar åt höger efter savasana? Varför vi håller för ena näsborren? Det och en hel del annat handlar det här blogginlägget om!

Livsenergi - prana

Vad är det som är så speciellt med yoga? Den frågan får jag lite då och då och den kräver ett vettigt svar, som på något sätt behöver involvera andningen. I förra blogginlägget beskrev jag andetaget utifrån ett mer fysiologiskt perspektiv, nu ska vi prata om det subtila, livsenergi - "prana", som är nära kopplat till andetaget.

I yogan strävar vi efter att balansera, vårda och guida energin. I alla positioner behöver vi göra plats och skapa möjlighet för prana att flöda. Och är det något som är förknippat med prana så är det just andningen, eftersom prana färdas med andetaget. När vi lär oss att använda andetaget lär vi oss också att reglera vår egen energi, vilket ju är rena magin när man tänker efter! Men hur går det till?

Tänk dig ett system av energibanor, "nadis", som finns i hela kroppen och där energin flödar fram. Dessa banor finns inte i en fysisk bemärkelse, vi kan inte öppna kroppen och titta på dem, men däremot finns de där som just flödande energi. I de gamla yogaskrifterna sägs att det finns "72.000 nadis", vilket inte ska tas som ett exakt antal utan mer som en beskrivning av att det är oerhört många! I det här systemet finns vissa energibanor som är lite större, ungefär som motorvägar. Det är de som går längs ryggraden. Den största kallas "Sushumna Nadi" och går i mitten av kroppen, längs ryggraden. I dess mitt går "Brahma Nadi", som liknas vid den silvertråd som förbinder oss med ett högre medvetande. På vardera sida om Sushumna går två parallella kanaler: "Ida" på den vänstra sidan och "Pingala" på den högra. Ida är kopplad till den vänstra näsborren och till det parasympatiska nervsystemet (lugn- och -rosystemet). Pingala är kopplad till höger näsborre och till det sympatiska nervsystemet (aktivitet, fight, flight, freeze). Det finns så oerhört mycket mer att säga om det här, men just nu nöjer vi oss med en överblick.

Andetagets cykler

Vad har det här då med andningen att göra? Jo, genom att andas genom ena eller andra näsborren kan vi reglera andetaget så att den ena energibanan, Ida eller Pingala, blir dominant. Det betyder att vi också kan reglera vilken del av nervsystemet vi vill ska vara mest aktivt. Om du behöver aktivitet och dådkraft så är det bra att aktivera sympatiska nervsystemet och för att väcka det kan du då andas en stund genom höger näsborre. Behöver du gå ner i varv och lugna dig så andas du genom vänster näsborre en stund och stimulerar parasympatiska nervsystemet.

Det här använder vi i yogan, till exempel i slutet av klassen. Efter savasana brukar vi yogalärare oftast säga "rulla till höger". Sen ligger man där en liten stund och eftersom vänster näsborre då är överst blir den lättare mer öppen och aktiv. När du sen lämnar yogaklassen är det större chans att du gör det lugn och nedvarvad eftersom du stimulerat ditt lugn- och -rosystem. Det är förstås inget fel att rulla till vänster och stimulera det sympatiska nervsystemet, det är bara det att vi i vårt samhälle idag oftast har brist på lugn och ro och överskott på aktivitet och prestation, och därför passar vi på att boosta lugn och ro på yogan.

Det mesta i livet är cykliskt och så även andningen. Kroppen har en förmåga att själv balansera fram och tillbaka mellan de här olika energierna med hjälp av andetaget. Om du blundar och känner efter kanske du märker att den ena näsborren känns lite mer öppen än den andra? Att det kommer lite mer luft genom den ena än den andra. Vanligtvis så växlar det här, vilken näsborre som är mest öppen, i en cykel på 1 1/2 - 2 timmar. (Men såklart kan det påverkas av nästäppa, förkylning, pollen mm.) Den ena näsborrens slemhinnor sväller lite mer och andetaget flödar friare i den andra, sen växlar det. Just när det växlar, när båda näsborrarna är likna öppna, är vi i ett mellanläge, i mitten. Energin är då centrerad i Sushumna Nadi, vilket är ett guldläge för meditation.

Har du någon gång gjort Nadi Shodana, den klassiska yogaandingen där vi täpper för den ena näsborren och andas in genom den andra, för att sen växla och andas ut på andra sidan, fram och tillbaka? Det vi gör är att använda en teknik för att skifta energin från den ena eller andra sidan, in mot mitten. Vi "lurar" helt enkelt kroppen att växla energin in till Sushumna, där vi kan hitta centrering och stillhet. Det är som ett mellanrum, där varken Ida eller Pingala är dominanta. Just där är det idealiskt att vara när vi förbereder oss för meditation.

Nadi Shodana är en urgammal teknik som använts av yogisar i alla tider. Den kan vara lite krävande eftersom det kan kännas bökigt att hålla för ena näsborren och att hitta rätt rytm. Men det är väl värt att träna in tekniken. När man väl får till tekniken så kan Nadi Shodana vara en fantastisk väg in i stillhet. Vill du lära dig så rekommenderar jag att du gör det av en erfaren lärare som kan hjälpa dig med hur du håller, vilken pacing som fungerar bäst för dig och vad du behöver tänka på.

Låt det ta tid

Om jag får avsluta med ett råd så är det att ägna dig regelbundet åt andningen och låt det ta tid. Smyg in den in din vardag. Vi människor har ju ofta en tendens att vilja ha allt på en gång, men när du jobbar med andetaget så är det viktigt att du hittar de subtila kvaliteterna och grunderna först. Lägg tid på att lära känna ditt andetag och uppleva det. Lär dig känna skillnaden när du andas på ena eller andra sättet. Reflektera över ditt andetag när du gör olika saker; springer, oroar dig, vaknar på morgonen, sitter på bussen, är irriterad, interagerar med andra, är stressad eller när du är nöjd och glad. Prova olika andningsövningar (till exempel de 5 i blogginlägget "Andetaget är allt!") och gör dem många gånger. En gång räcker inte. Gör dem tills du känner ditt andetag och upplever skillnaden, tills du känner energin vandra runt. Du har allt att vinna på att bli kompis med ditt andetag och lära dig att guida din energi! Lycka till!