Blir man glad av yoga?
Malin Svanholm 
Hur hänger yoga och glädje ihop och vad är egentligen BHAV?
Första gången jag snubblade över ordet Bhav var i en yogisk text. Jag fastnade för ordet för att jag tyckte det lät så vackert och blev nyfiken på att förstå innebörden. På något sätt var det kopplat till glädje förstod jag. Yoga är en holistisk lära, praktik eller vetenskap, vilken etikett vi nu än sätter på det. Det innebär såklart att också känslolivet omfattas av yogan. Oavsett om du är glad, ledsen, arg eller deppig går det att koppla till yogan på olika sätt. Det kan vara allt ifrån vilka uttryck känslorna tar sig i kroppen, som hur du andas och hur du rör dig, till tekniker för att förändra eller acceptera känsloläget. Att skriva om yoga och känslor är en balansgång. Vi yogalärare är inga psykologer och kan inte komma med universallösningar på känslomässiga problem. Men vi har massor av kunskap om kroppen och om energier och känslor är energi så något finns där absolut att säga utifrån ett yogiskt perspektiv. Vad jag däremot ska försöka undvika till varje pris är att förenkla för mycket och strössla med råd och tips som att "gör en bakåtböjning så blir du glad". Så enkelt är det förstås inte. I kommande fyra blogginlägg kommer jag beröra ämnet yoga och känslor. Vi startar med glädje!
Att skriva om glädje kan verka banalt och ytligt till att börja med, men ju mer man fördjupar sig i ämnet, desto större djup får det. Jag skulle vilja påstå att glädje är en av de mest existentiella och andliga frågor vi kan fundera över. Glädje är inte alltid lätt, ibland får vi kämpa för att vara glada. Vem älskar inte Tage Danielssons citat?
”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.Det kan vara tungt, men man måste försöka.Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”Tage Danielsson
Till att börja med kanske man behöver definiera ordet glädje, eller ska vi säga lycka - eller att ha roligt? Att ha roligt är ju kul, men det är ofta något kortvarigt, som säkert kan bidra till glädje, men kanske inte räcker i längden. Om sanningen ska fram kan ju roligheter också vara något vi distraherar oss med för att slippa känna efter, eller slippa ta tag i det som är jobbigt i livet. Men visst är det viktigt att ha roligt, även på yogamattan. Att ibland få skratta åt en knasig position (som lejonet där man sträcker ut hela tungan) eller åt sig själv när man snubblar, det kan vara förlösande! Jag kommer aldrig glömma historien om den andlige ledare som samlade sina förväntansfulla elever runt omkring sig. De satt högtidligt uppmärksamma och väntade på mästarens ord. När han sen började dra dåliga vitsar (typ pappaskämt) så spreds förvåningen i gruppen. Efter en stund låg alla dubbelvikta på golvet och tjöt av skratt så tårarna sprutade åt den dråpliga situationen och de usla skämten. Då avbröt mästaren och sa med ett leende; "det är det här som är yoga". Det var dagens lektion helt enkelt. Skrattet kan göra så att vi blir totalt närvarande och för en liten stund är totalt fokuserade. Och om inte det är yoga så vet jag inte vad som är det. Så att ha roligt kan absolut hänga ihop med glädje, även om det inte alltid gör det.
Lycka då? En del beskriver lycka som "oavbruten glädje" eller ett inre tillstånd av frid. Ett tillstånd som inte är kopplat till omedelbara yttre händelser, utan är mer långvarigt och bygger på en känsla av tillit och helhet. Kanske förtröstan är ett bra ord i sammanhanget? Ett annat bra ord för att beskriva mer långvarig glädje, eller lycka, skulle kunna vara yogans "samtosha". (Även stavat santosha.) Samtosha är en av fem Niyamas i Yogans åttafaldig väg. Det är helt enkelt en princip som vi kan sträva att leva efter om vi vill. Ordet betyder ungefär "förnöjsamhet" och innebär kortfattat att vi lägger mer vikt vid det vi har än det vi inte har. Det handlar om tacksamhet och om att se de små glädjeämnena. Att stanna upp i livet och vända ansiktet mot solen när den tittar fram. Eller att uppskatta den goda maten du äter. När vi inte tar tillvaron för given utan är tacksamma och uppskattar det vi har, då praktiserar vi samtosha. Vi har alla hört det förut, men det gör det inte mindre sant. "Lyckan bor i de små tingen." Att vara förnöjsam betyder inte att vi inte strävar efter något, att vi bara sitter stilla och inte utvecklas, bara att vi är tacksamma för det vi har och stannar upp och ser det vackra. Här om dagen hörde jag en intervju med en munk som sa just detta om lycka, att det handlar om att lägga märke till det vi har runt omkring oss, att uppskatta de små sakerna. I min bok "Happy, Healthy, Holy, den yogiska vägen" hittar du mer om Samtosha och de andra Yamas och Niyamas och hur du kan praktisera dem i ditt liv. Länk längst ner om du vill läsa mer.
Var kommer då det här vackra sanskritordet Bhav in i bilden? Ordet kan kopplas till känslor, eller till "att absorberas av något". Det har också en andlig dimension av att "absorberas av det som är större än du själv". Jag tolkar det som en djup känsla av mening och tillhörighet. När vi minns att vi alla är del av något större, att vi är den där lilla droppen som också är hela havet. Det kan skapa en känsla av underliggande glädje och frid. Glädje utan anledning. Sådär som barn kan ta sig an livet och vakna på morgonen och bara skutta runt. Vi pratar ofta om villkorslös kärlek. Jag tycker att vi också borde prata om villkorslös glädje. För att avsluta så kommer här ett av mina absoluta favoritmantran. Något att ta med dig och upprepa om du, som jag, vill bjuda in mer glädje till livet.
Lokah Samastah Sukhino Bhavantu
"Må alla mina ord, handlingar och tankar på något sätt bidra till glädje för alla varelser."