Aparigraha - "Let it go and have it all"

Aparigraha - "Let it go and have it all"

Vem är det egentligen som bestämmer? Du eller dina ägodelar?

Här kommer den sista delen i sommarens serie om yogans åttafaldiga vägHär  handlar det om girighet, om gåvor och om mutor. Det hade kunnat vara ett avsnitt i en maffiaserie, men det är yogiska principer vi talar om! Principer som kan fungera som riktmärken i ditt liv om du vill komma framåt istället för att gå i cirklar. 

Aparigraha -Icke-ägande

Aparigraha sthairye janmakathamta sambodhah

”När icke-ägande är etablerat sker en grundlig upplysning om orsaken till och meningen med ens födelse.”

Yogasutras av Patanjali, vers 39, bok 2

Enligt Swami Satchidanandas tolkning av de uråldriga sutrorna så står begreppet aparigraha för att inte vara girig. Det kan också tolkas som att inte samla på oss mer saker än vi kan använda och att heller inte ta emot gåvor. Just att inte få ta emot gåvor kan ju kännas lite trist. Men anledningen till varför vi inte ska ta emot gåvor är att vi mister vår neutralitet och hamnar i tacksamhetsskuld gentemot den som har gett oss något, skriver Satchidananda. Kanske kan vi fundera över vad det innebär i olika situationer och sen använda det med förnuft. Att ge gåvor till nära och kära vid speciella tillfällen kan ju vara väldigt roligt, men det finns förstås tillfällen då gåvor också kan ställa till det.

Inflytande genom gåvor

Kopplingen mellan gåvor och tacksamhetsskuld blev så tydlig i en situation för många år sen i en av barnens klasser. Det fanns en välbärgad pappa i klassen som mycket generöst och med stort buller och bång skänkte en större summa pengar till klassens klassresa. Alla var förstås väldigt tacksamma över det och glada över att slippa fler uppbokade helger med loppmarknader och brödförsäljning. På föräldramötet ett halvår senare var det dags att prata om olika alternativ för barnens klassresa. Meningarna var delade bland föräldrarna där många tyckte att en cykelvecka på Gotland skulle vara ett trevligt resmål, medan några tyckte att det skulle vara utvecklande för barnen att få göra en lägervecka med utmanande aktiviteter som höghöjdsbana och klättring. När pappan som hade skänkt pengarna livligt och med stor pondus började argumentera för höghöjdsbana så började de andra föräldrarna att skruva olustigt på sig. Ingen nämnde pengarna han hade skänkt klassen men det låg som en våt filt över klassrummet och gjorde diskussionen infekterad.

Den självklara lösningen på problemet var förstås att lämna över beslutet till dem som skulle göra resan, alltså barnen, och låta dem själva få bestämma. Efter omröstning i klassen visade det sig att en klar majoritet ville åka till Gotland och så blev det.

Det är inte en slump att det finns lagar kring vad tjänstemän får och inte får ta emot, eller vad en gåva får kosta för att det inte ska betraktas som en muta. Att ta emot en gåva i form av saker, tjänster eller pengar gör att det händer något med energin mellan oss eftersom allt är energi. Pengar och tid är bara olika typer av energi. Vi byter helt enkelt energier med varandra när vi betalar för tjänster eller köper saker.

Allt vi vill ha och allt vi försakar

För min del ledde de här tankarna till att jag började reflektera mer över den tid saker tog från mig. Hur billig en sak än är, är det inte säkert att den är värd priset. Förutom att kostnaden alltid ligger någonstans, om inte i pengar så i arbete och naturresurser någonstans, så är det också en kostnad i energi för mig. Köper jag en pryl ska jag göra plats för den hemma. Jag ska åka till återvinningen med emballaget. Jag ska hålla den ren, reparera den när den går sönder, leta efter den när jag tappat bort den och åka till tippen med den när den inte går att använda mer. Kort sagt så tar den en väldig massa energi. 

Uppgiften jag gav mig själv, för att träna på att använda aparigraha rent konkret, hade just med prylar att göra. Uppdraget blev att inte spontanköpa saker utan att först processa prylens hela livscykel och det arbete den skulle ge mig, innan jag bestämde mig för att köpa den eller ej.

Det är som att gå i cirklar. Det handlar om energi igen och det handlar om att inte ta mer än vi behöver. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt. Som ett cykelhjul med ekrar. Vilken eker vi än följer så hamnar vi tillslut i mitten, i navet. Och hur man än vrider och vänder på saken så har alla ändå bara 24 timmar på sitt dygn och ett okänt antal dagar i sina liv. Man skulle också kunna säga att den som inte skaffar sig så mycket omkostnader eller saker är väldigt rik eftersom hon kan välja mer fritt vad hon vill lägga sin tid på. När vi samlar mer saker än vad vi egentligen kan använda så begränsar vi vår frihet. Det är som min lärare Alan Finger brukar säga: ”Det är okej att äga saker så länge de inte äger dig.”

Det vi sätter ljuset på växer

”Den som är etablerad i att leva utan överskott av ägodelar och utan girighet, förstår den sanna meningen om sitt liv, och allt liv breder ut sig framför den personen.” Så tolkade Iyengar aparigraha. Han menade också att aparigraha inte bara handlar om att inte vara girig eller att ta emot gåvor utan att det också handlar om våra tankar och att göra oss fria från tankemönster som vi fastnat i. Och visst är det lätt att fastna i tankemönster. Vi har alla bestämda åsikter och föreställningar som vi har svårt att se bortom. I vår del av världen har vi ju till exempel fastnat i ett bestämt tankemönster kring tid. Vi pratar om tid som en bristvara, som att den rinner iväg, att vi har för lite av den. På YouTube såg jag ett intressant klipp med en indisk man som varit i New York och var så förundrad över att alla pratade om något de kallade stress. Han fnissade och sa att det ju bara handlar om hur man förhåller sig till tiden, hur man väljer att disponera den. Att man skulle må dåligt över hur man väljer att disponera sin tid fanns inte i hans begreppsvärld. Vad skulle hända om vi raderade idén om stress?

Kontentan är att så länge vi bygger våra liv kring det vi kan förlora, som pengar, tid, saker eller status, kommer vi ständigt att vara upprörda över det vi förlorar eller oroade över att något ska hända med det vi har. För att leva ett fullt och rikt liv måste vi istället bygga våra liv kring det vi inte kan förlora. Det som är beständigt. Som att utveckla oss själva till medkännande och harmoniska individer. Inte ens relationer kan vi äga. Eller våra kroppar eller våra tankar. Allt kommer till oss och någon gång måste vi lämna det ifrån oss.

Det enda vettiga förhållningssättet för någon som praktiserar, eller är, aparigraha, är att ta emot det som kommer till oss och släppa taget om det som tas ifrån oss.

🌟

Blir du nyfiken på vad de yogiska principerna kan göra för skillnad i ditt liv så är du välkommen att vara med på den introduktionskurs jag håller i augusti. Kursen kostar ingenting och är en provsmak av den längre fördjupningskursen som kommer i höst. Maila mig på info@malinsvanholm.se om du vill vara med på introkursen. 🤗

Categories: : åttafaldiga vägen, sinnet, Yamas, Yoga, yogafilosofi