Varför vi behöver andlighet i vår tillvaro och hur yoga yoga kan fylla ett tomrum i våra liv - utan att vara en religion.
Titt som tätt händer det mig att jag träffar människor som blir upprörda när de hör att jag jobbar med yoga. Vid ett tillfälle, inne i en butik, for expediten ut i anklagelser och menade att yoga var förtäckt religion och att oanande människor lurades in i något religiöst dravel. En annan gång hamnade jag i en diskussion runt ett middagsbord, där en person också argumenterade för att yoga var religion. Diskussionen kan ha blivit något hetsig eftersom jag var av en helt annan åsikt.
Problemet, som jag ser det, är att vi blandar ihop religion och andlighet. Vad som definierar det ena och det andra är inte alltid lätt att enas om, men jag menar att det finns en stor skillnad.
I vilken kontext ska vi då placera in andligheten? För mig har en av yogans alla tankemodeller varit till stor hjälp här. Vilken rikedom vi har i yogan - alla dessa begrepp och tankemodeller som hjälper oss att förstå världen och oss själva. Jag älskar att grotta ner mig i dem! De här modellerna måste inte ses som absoluta sanningar utan mer som verktyg som hjälper oss att själva förstå, på ett djupare plan. Själva "sanningen" om världen och livet går inte att definiera och förklara i ord. Däremot, tror jag, går det att sakta närma sig en universell sanning, och genom livslångt arbete, i någon mån bli bekant med den.
En av de tankemodeller, som jag tycker är otroligt användbar, är "Shariras"! Själva ordet betyder "kroppar" och syftar på våra olika kroppar, eller lager. Tänk så generöst att vi har flera kroppar att använda oss av! 😄 Den mest påtagliga kroppen är vår fysiska kropp, Stuhla Sharira. Den består av det mest uppenbara, det vill säga det som är fysisk materia och som vi kan ta på. Helt enkelt vår kropp. Allt som går att titta på, känna på, kika på i mikroskop o.s.v.
Den andra kroppen är vår energetiska kropp, "Sukshma Sharira". Nu blir det lite svårare att greppa vad som ingår men det är allt som tillför liv till vår fysiska kropp. Allt ifrån nervsignaler och prana (livsenergi) till vårt intellekt, vårt ego och våra tankar och känslor.
Den trejde kroppen är den mest svårgreppbara, "Karana sharira" och kan refereras till som den kausala kroppen, den som är förutsättningen för livet. Här hittar vi vår allra innersta kärna och den odödliga delen av oss själva, tillsammans med vårt karma. Det är alltså den andliga aspekten av oss själva.
För att vi ska må bra behöver alla dessa tre kroppar vara i balans, menar yogan. Och det är här andligheten kommer in i bilden. För visst finns det en obalans i vår samtid mellan dessa tre lager av oss själva? Hur mycket tid och energi ägnar vi inte åt våra kroppar och att prata om våra fysiska kroppar? Även våra energetiska kroppar får mycket uppmärksamhet. Vi pratar känslor, analyserar våra tankar o.s.v. o.s.v. Men vårt allra innersta? Hur mycket näring ger vi den delen av oss själva? Vi behöver andligheten, alltså att vara i kontakt med vårt allra innersta och lyssna in det vi kallar själen, vårt inre jag, Jiva Atman eller vad vi nu sätter för ord på det. När vi missar att checka in så mår vi helt enkelt inte hundra.
Om jag skulle definiera andlighet skulle jag säga att det är "att vara i kontakt med sitt innersta jag, som i sin tur är i kontakt med helheten." Helheten, som i något större än den enskilda personen, som en väv av liv och erfarenhet - världssjälen. Den här kontakten är en personlig andlig upplevelse och har ingenting med religion att göra. Det är något vi var och en kan bjuda in i våra liv på det sätt som passar oss. Genom stilla närvaro, i meditation, i bön, i skapande, sång, dans eller i naturen, beroende på vad som ligger för oss.
Religion å andra sidan kan rymma andlighet, men kan också ha tappat den. Så fort vi börjar sätta ramar och regler för andligheten så riskerar vi att tappa den personliga kontakten och upplevelsen med vårt innersta och det som är större. Problemet med religioner, som jag ser det, är att själva organisationen, ramarna och reglerna, ofta blir det centrala, istället för den personliga kontakten och upplevelsen. Andligheten går inte att spika fast, den är mer subtil och behöver utrymme. Därmed inte sagt att det inte går att hitta andlighet inom religionen, men de är inte alltid kompatibla. Sinead O´Connor uttryckte det mer rakt på sak och lite mer drastiskt: "Jag tror att Gud och religion är två olika saker. Du behöver inte ha en religion för att ha en relation till Gud. Religion står snarare i vägen för Gud. Gud behöver räddas från religionen, från all religion." Därmed inte sagt att Gud och andlighet är samma sak, men hon är ändå något på spåren kan jag tycka.
Kanske kan man se det som att själva det andliga är som maten på tallriken? Något som ska upplevas och smakas på för att förstå innebörden och ta del av vad maten har att ge. Religionen sätter regler kring hur man ska gå tillväga, vilka bestick man ska använda, hur man ska tugga, vilket porslin man ska ha, hur dags man ska äta o.s.v.
Yogan å andra sidan serverar en verktygslåda av tekniker som vi kan använda, men det är "maten" som är i centrum. Hur du tillgodogör dig den är upp till dig. Som min yogalärare Allan Finger brukar säga: "När spiken är islagen finns ingen anledning att fortsätta hamra." När vi har nått fram behöver vi inte alla de där verktygen, då är vi redan där.
Harvard professorn Sat Bir Singh Khalsa är väldigt tydlig när han säger att yoga inte är en religion. "Yoga är en serie "mind body practices" för att optimera mänsklig funktion och optimera hjärnfunktionen. Det yttersta djupa syftet är att ta oss till ett kontemplerande tillstånd; känslan av enhet. Religion är baserat på en serie uppfattningar och dogmer. Du behöver inte tro på något alls för att få fördelarna med yoga. Yoga är baserat på praktik och upplevelse/ erfarenhet." (Fritt översatt)
Så låt oss göra just det! Praktisera, uppleva och skapa vår egen erfarenhet av den andliga aspekten av livet. Oavsett om du gör det på yogamattan, i naturen eller något annat sammanhang.
Categories: : Yoga